mission

Missonsarbete i Nepal

Centrumkyrkan har för närvarande två engagemang i Nepal. Ett större, långsiktigt stöd till organisationen Bethesda, som arbetar med ledarutbildning för ledare i de många snabbt växande församlingar som finns runt om i landet.

Centrumkyrkan stöder också ett pilotprojekt i södra Nepal, nära gränsen till Indien, där det finns många barn som inte får gå i skolan, för de och deras föräldrar lever som papperslösa. Detta arbete leds av den Nepalesiska organisationen Asal Chhimekee (Goda Grannar).  Arbetet här syftar till att försöka få papperslösa barn registrerade och att förhindra att fler föds utan att bli registrerade.

Asal Chhimekee startades för drygt 20 år sedan när 8 församlingar i Pokhara bildade organisationen för att kunna göra ett så bra socialt arbete som möjligt. Idag är mer än 60 församlingar engagerade.

Den svenska sjuksköterskan

Mirjam Bergh jobbade på missionssjukhuset i Tansen under 80-talet. Hon följde nära de små, men snabbt växande, kristna församlingarna i området och noterade att ledarna var unga och ofta saknade teologisk utbildning. De kanske inte hade gått så många år i någon skola. De kanske kom från en hinduisk eller buddistisk bakgrund och nu skulle de fungera som kristna ledare. Hon insåg att det inte var enkelt.

Mirjam reste hem till Sverige och beslöt sig för att börja studera på Örebro Teologiska Högskola. Under tredje året arbetade hon med en uppsats där hon beskrev de behov som hon sett i de nepalesiska landsortsförsamlingarna. Senare gick hon också en utbildning i pastoralpsykologi (”sjelesorg”) i Norge, där hon också kom att bosätta sig. Men hon höll kontakten med Nepal och reste dit flera gånger på besök. Hennes uppsats lästes av församlingsledarna i Tansen som sa att hon borde hjälpa dem att få till någon form av kurser för dem som väljs till ledare i olika församlingar.

Det var starten

till det som idag är Bethesda, som nu har kontor i Pokhara och några anställda, de flesta på deltid. Deras huvudverksamhet är att resa till olika platser och hålla kurser. De brukar besöka samma plats fyra gånger, tre dagar i taget. Det finns nu ett väl utarbetat kursprogram, som utgår från boken ”Att bära varandras bördor”. Den har helt och hållet arbetats fram i Nepal. Framför allt tränas deltagarna i vad som brukar kallas själavård och att bli aktivt lyssnande, att lyssna mer än man talar. En del av träningen går ut på att lära sig förstå hur den kristna värdegrunden förhåller sig till nepalesisk kultur.

En annan del av träningen är konflikthantering och träning i hur man kan bemästra sitt humör och sin aggressivitet. Det finns en uppfattning i den kristna församlingen att det är en synd att bli arg. Ledarna försöker lära ut att det är mänskligt att bli arg, men det är viktigt att lära sig vad man gör med sin ilska. De tar bland annat också upp att det som sägs till dig i förtroende inte ska spridas till någon annan.